fredag, september 30, 2005

tack google

vad gör man när man undrar något? jo, man googlar det.

Mandarin
Upp till 6 m hög ständiggrön buske eller litet träd. Små vita blommor. Små orange frukter, klotrunda, lite tillplattade, lätta att skala och klyfta, med rött och sött fruktkött och många kärnor. Med tangerin, klementin och satsumas bildar mandarin gruppen "småcitrus".

I några årtionden var mandarin den typiska julfrukten i Sverige men idag är den svår att hitta; den har konkurrerats ut av kärnfria varieteter som klementin, tangerin och satsumas.

Tangerin är en amerikansk variant av mandarin, som togs till USA 1845.

Lite klokare blev jag allt.

Äntligen helg med Brittan och nya skor

Så var tentan äntligen inlämnad. Skönt. Det firade Camilla, Pärnilla & jag med lunch och shoppingtur på stan. Det kommer dock ta ett tag innan vi är oss själva igen, alla var vi lite för speedade för vårt eget bästa. Lunchen avnjöts på Pong, en thailändsk restaurang mellan city & gamla stan. Superfräsch buffé! Sedan var det dags att leta jeans och stövlar till Pärnilla som var helt salig över att få hjälp av 2 shopping gurus som mig och Camilla :) JC har börjat med ett asschysst jeansmärke som heter Loveli. Supersnyggt skurna och priset bara en fenhundring! Sedan bar det av till Skopunkten som har det fantastiska erbjudandet tag 3, betala för 2. Sagt och gjort. Jag hittade världens sötaste bruna sneakers med tweedmönster.

Ikväll missar jag inte Britneys dokusåpa för något i världen. Beger mig till Anna och gottar mig i kändisliv med henne hela kvällen. Najs!

Nu ska jag äta några satsumas (som vanligt) och läsa dagens bilagor Klick! och Fredag.

På återseende...

Jag fick sådan chock när Camilla och Pärnilla inte visste vad satsumas var för något. Vet man inte det? Det verkar som om att de flesta blandar ihop satsumas och clementiner. Satsumas är de gula med lite grönt på skalet som kommer på hösten och clementiner är de oranga som är lite sötare och som kommer närmare jul. Men en sak undrar jag: vad är mandariner?

torsdag, september 29, 2005

imorgon får jag klä mig igen!

Mobilen har bestämt sig för att fungera igen och jag kan nästan börja bestämma mig för att tentan är färdigskriven. Saker och ting börjar visst ordna sig.

Ett varmt välkomnat sms fick jag skickat till mig vid lunch. Johanna undrade om jag vill ses och göra en paus i pluggande. Självklart ville jag det! En mysig pratstund över lunch på det lite småsunkiga Bönor & Bakat vid St Eriksplan, men det var riktigt mysigt! Vi satt en trappa upp i ett muggigt (hm...finsn inga synonymer på muggig på synonymer.se) rum och jag såg självklart till att tända stearinljuset som stod på bordet. (Mitt motto: hög mysfaktor så ofta det går!)

Efter en hel vecka hemma känns det skönt att få komma ut lite bland folk imorgon. Jag har saknat att planera vilka kläder jag ska ha på mig som jag annars alltid ägnar många funderingar åt. Min favoritsyssla vid läggdags är att ligga och tänka ut vad jag ska ha på mig dagen efter. Rogivande, trevligt och smart. Ingen stress nästa morgon om det inte visar sig att det som passade så bra ihop i huvudet i praktiken ser mest konstigt ut. När kläder är en så pass stor passion blir varje dag rolig att planera!

Är lite sugen på att skämma bort mig själv efter en veckas slit och funderar på att springa ned till ica och köpa någon lyxig tidning. ELLE eller kanske Vouge skulle passa nu. Eller så värmer jag bara en skål sparrissoppa och bänkar mig framför Sex and the city. Inte helt fel...

trög start

Steg väl upp strax innan halv åtta idag. Trots det har jag inte kommit längre än att plocka fram datorn, alla böcker, anteckningar och mina miljoner små post-itlappar som är fulla av massa viktiga fakta till hemtentan. Nä, den här dagen känns minst sagt trögstartad. Gick en promenad, som blev för kort. Gick in på Vivo (som tydligen heter Vi nuförtiden, kommer jag någonsin att vänja mig vid att saker och ting byter namn?) och handlade alldeles för mycket eftersom jag var hungrig. När jag kom hem och skulle ringa David upptäckte jag att mobilen inte fungerade. Jag hörde inget, han hörde inget. Dammade av min gamla Z200 och stoppade sim-kortet iden. Samma sak. Alltså måste det vara sim-kortet eller abonemanget som krånglar. Jag orkar inte!

Trots världens godaste smoothie med massa jordgubbar och bananer så är jag fortfarande hungrig.

Länge nog har jag skjutit upp uppgift 2 som känns fruktansvärt tung. Jag ska komma på 4 stora förändringar som har ägt rum i den svensk välfärdsstaten de senaste 20 åren, och fundera över vilka värderingar som ligger till grund för den svenska välfärdsmodellen som kan komma att sättas ur spel pga dessa förändringar. Började tveksamt att skriva på uppgiften igår kväll och det visade sig vara den lättaste nästan. Fingrarna formligen dansade över tangentbordet och jag lyckades hitta fakta ur alla litteratur. Ibland ska man ha tur...

Nu återstår bara finslipning på de 4 uppgifterna sedan måste jag ha mod nog att lämna ifrån mig tentan och känna mig nöjd. Det är det som känns svårast.

10.10 och fortfarande inget vettigt gjort. Dags att börja.

onsdag, september 28, 2005

fritt fram att kommentera

min stora förhoppning är att det, trots mina onda aningar om att ingen läser min blogg, finns personer som ändå läser den. dessa personer kanske bara inte orkar registrera sig för att kunna kommentera mina inlägg. så nu tillåter jag alla att kommentera. jag väntar med spänning....

Satsumasen är här!

Äntligen! Som jag har längtat hela våren och sommaren! Köpte på mig flera kilo igår men snart dags att kila ned och köpa fler. Lovely!

By the way,

vad bra det är att ha en mamma. I alla fall min mamma. Hon kan ju för bövelen allt :)

Back to work och den otroligt kritiske Assar Lindbeck!

tisdag, september 27, 2005

Gula Löv Och Frisk Luft

Ny dag, nya tag.

Hann en hel uppgift och två halva igår på tentan. Jag skrev det sista innan jag stupade i säng. Hade sagt till mig själv att det fick räcka för dagen men sedan så fick jag en massa snilleblixtar framåt småtimmarna och då var jag bara tvungen att plocka fram datorn igen.

Annars var kvällen toppen. David kom hem vid 18 och lagade mat. Vi åt framför teven och tittade på 3 avsnitt av Sex and the city. Sedan efter att båda pluggat ett tag kollade vi på första avsnittet av Lost, säsong 2 som precis sänts i USA. Jag var rädd och David retades och släckte alla lampor. Men rätta stämningen infann sig och jag var helt lost på Lost.

Under morgonens nix som idag gick längs karlbergskanalen, gick hjärnan på högvarv. Det är skönt att traska runt bland gulnande löv och andas frisk luft och samtidigt tänka igenom saker och ting.

Hur frå vi bukt på arbetslösheten? Är vår demokrati hotad? Hur kommer det gå i valet nästa år?

Det var tur att jag hade sällskap av John Legend i iPoden annars hade jag nog blivit tokig av alla funderingar.

måndag, september 26, 2005

segt på tentafronten

Morgonen började bra. steg som vanligt upp med David kl 07. Vi åt fruost tillsammans och det var lika msyigt som alltid. Följde David till bussen och Powerwalkade sedan Odengatan-Dalagatan-Barnusbron-Fleminggatan-St Eriksgatan och hem. Väl hemma mixade jag världens godaste smoothie med hallon, blåbär, banan och yoghurt.

Sedan dags för det oundvikliga: hemtentan. 4 frågor på 4 dagar. Låter som gott om tid, men jag känner mig sjukt stressad. Stressen har satt sig som en spärr i hjärnan och jag fastnar hela tiden. Inte nog med det så har nattsömnen inte varit den bästa. Har vridit och vänt mig och oroat mig inför den här förbaskade tentan. Jag som brukar älska att skriva.

Just nu svarar jag på en fråga som handlar om brukare och organiserade intressen. Om dessa ges ökat inflytande, är det då till fördel eller nackdel för demokratin. Jätteintressant, men desto svårare att få ned på papper.

Nu har jag skrivit 1 A4 vilket ses som tillräckligt men jag har inte alls fått ned allt jag vill.

Nu suger det i Sushi-tarmen. Bäst att åtgärda!

lördag, september 24, 2005

Kronisk trötthet

Trött, trött, trött. Jag är trött på att vara trött. Förut kunde jag alltid förlita mig på mirakeldrycken kaffe men jag har nog blivit alldeles för resistent mot koffeinet.

Vi var på fest igår, knytkalas. Ca 13 personer i en liten etta i Vasastan, massa god mat, öl & vin, musik och vida och breda diskussioner. Jag började ganska tidigt känna mig lite dåsig och uppskattade till fullo förslaget om kaffe. Jag piggnade väl till en aning men kl 02 orkade jag bara inte mer. La mig diskret på en hög kuddar på golvet och somnade.

Jag har funderat över det där ett tag, att jag inte orkar med att roa mig längre. Jag är alldeles för bekväm och går mer än gärna och lägger mig tidigt. Snacka om partysabotör. Jag önskar så gärna att jag ska vara på gasen vid speciella tillställningar, men oftast blir det bara pannkaka avv alltihop.

Men tänk efter nu, Linda. Ganska mycket hänger på det sunda levernets vara eller icke vara. Nja, här sitter jag och försöker knåpa lite på min hemtenta. Jag känner mig lite orkeslös och kommer på att jag nog behöver få i mig lite mat. Det jag då gör är att koka lite spagetti, toppar det sedan med några droppar olja och lite flingsalt. Mackor och pasta kanske inte är det ultimata medlet för att hålla kroppen och sinnet på topp.

torsdag, september 22, 2005

Lugnet före stormen (läs: hemtentan)

Efter en härlig tisdagkväll i goda vänners lag känns det som om att jag lever igen. En god pizza och en flaska rött tillsammans med Carina och Jenny var precis vad jag behövde. Tyvärr var vårt bord bokat av annat sällskap kl halv åtta men vi gick vidare och drack några drinkar. En helt vanlig vardagkväll, superhärligt!

Imorgon kommer hemtentan lämnas ut. Känslan just nu är bara väntan. Jag står här på avstampen och bara trampar. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Visst kan jag läsa en massa ur kurslitteraturen men jag vill bara ha frågorna så att jag vet vart jag ska lägga min energi. Alla runt omkring har dödsångest inför den här tentan. Jag känner mig som en fullkomlig utomjording som tycker att det ska bli riktigt kul och spännande att skriva den här hemtentan. Jag älskar att skriva och fundera ut fina formuleringar. Den härligaste känslan som finns är när allt bara flyter på och jag skriver av bara farten.

Idag är det lunch med mamma i Väsby. Innan dess ska jag fixa lite hemma. En gigantisk hög med tvätt ligger osorterad på golvet och bara väntar på att bli omhändertagen. Med Laleh i stereon och en kopp kaffe blir det bara mysigt att pyssla lite här hemma.

Later!

tisdag, september 20, 2005

verbalt handikappad

Efter ytterligare ett gruppmöte sitter jag här och känner mig rätt så värdelös. Jag är så trött på att jag aldrig kan uttrycka mig. Att jag inte finner ord. Jag hittar inte rätt argument och så slutar det med att jag sitter där alldeles tyst. Tystnaden signalerar att jag håller med föregående talare, men det gör jag inte alls! Jag lider bara av ett handikapp. Jag kan inte prata. Jag kan faktiskt ingenting. Just idag är jag värdelös.

Trodde jag var påläst om Täbyrapporten (www.s-info.se/taby) men det blev alldeles tomt i huvudet och där satt den jäveln och sa att världen skulle vara så bra om allt privatiserades. "Nä", sa jag. Trotsig som ett barn som vägrar vika sig en tum. Utan en bra förklaring till min åsikt. Jag sa bara: "nä, det skulle det inte." För det skulle ju inte det. Vi kan inte privatisera hela världen. Det går inte! Måste jag förklara? Snälla, inte just idag. Bara för idag kan väl alla bara förstå varför. Kan inte alla bara vara snälla?

Fick ett samtal som gjorde mig lite gladare. Ska på casting imorgon för en annonskampanj. Går det vägen så får jag 6500kr extra i kassan. Katjing. Men som vanligt börjar demonerna retas i mitt huvud. "Du är värdelös", säger de. "Du kommer aldrig att få jobbet!" Skakar frenetiskt på huvudet och hoppas att de trillar ut genom öronen eller nåt.

Nu när jag mår så här lite halvtaskigt finns två saker att göra. Jag kan bita ihop, plocka fram böckerna och pluggapluggaplugga. Eller...så kan jag krypa upp i soffan och ägna mig åt några timmar Sex and the city. Det senare lockar nog mer. Jag drömmer mig bort och helt plötsligt handlar serien om Carrie, Miranda, Samantha, Charlotte och Linda.

Kram.

dina politiska ställning påverkar min bild av dig.

Jag försöker i mitt vardagliga liv inte vara så fördömande. Jag tar till mig av det du säger, dina åsikter och värderingar. Om det visar sig att dina tankar om samhället och politiken helt skiljer sig mot mina då speglar det vår framtida relation. Tyvärr. Självklart kan vi vara vänner ändå. Men lättast blir det då om vi inte alltid talar politik. Jag kommer alltid att vara uppmärksam när du pratar och jag kommer ha den största respekt för dina åsikter. Det är bara så svårt att insupa dig helt.

Kanske är jag en hemsk människa som dömer folk på detta vis? Men politiken är så pass viktig i mitt liv att det blir svårt att inte påverkas. Av samma anledning kan jag gå och bli lite kär i en person med samma värderingar som jag.

Men självklart, i grund och botten måste jag tycka att du är en härlig person med brinnande karisma för att jag ska gå och bli lite kär i dig. Jag vet att dina politiska åsikter inte är hela du!

Kanske dömer jag hårdare än vad jag borde. Men jag arbetar på det.