Solidaritet.

Kronisk trötthet

Trött, trött, trött. Jag är trött på att vara trött. Förut kunde jag alltid förlita mig på mirakeldrycken kaffe men jag har nog blivit alldeles för resistent mot koffeinet.

Vi var på fest igår, knytkalas. Ca 13 personer i en liten etta i Vasastan, massa god mat, öl & vin, musik och vida och breda diskussioner. Jag började ganska tidigt känna mig lite dåsig och uppskattade till fullo förslaget om kaffe. Jag piggnade väl till en aning men kl 02 orkade jag bara inte mer. La mig diskret på en hög kuddar på golvet och somnade.

Jag har funderat över det där ett tag, att jag inte orkar med att roa mig längre. Jag är alldeles för bekväm och går mer än gärna och lägger mig tidigt. Snacka om partysabotör. Jag önskar så gärna att jag ska vara på gasen vid speciella tillställningar, men oftast blir det bara pannkaka avv alltihop.

Men tänk efter nu, Linda. Ganska mycket hänger på det sunda levernets vara eller icke vara. Nja, här sitter jag och försöker knåpa lite på min hemtenta. Jag känner mig lite orkeslös och kommer på att jag nog behöver få i mig lite mat. Det jag då gör är att koka lite spagetti, toppar det sedan med några droppar olja och lite flingsalt. Mackor och pasta kanske inte är det ultimata medlet för att hålla kroppen och sinnet på topp.

upplagd av Linda Edwinson @ 15:09