ge mig julen tillbaka.
Nu är
snart julen förbi (för den är inte slut riktigt än!) och jag har sorg i hjärtat. Det har varit underbara lediga dagar trots en fruktansvärt tung förkylning som vägrar ge med sig. D och jag var i vårt esse den 23:e. Vi ugnsbakade skinkan, gjorde 3 sorters julgodis och klädde granen. Det var en underbar kväll som jag aldrig ville skulle ta slut.
Nu sitter jag här några dagar efter och saknar alltihop så himla mycket. Jag är fortfarande sjuk, hostar hysteriskt, har knappt någon röst och fortfarande halsont (10 dagar!). Försöker få skolgrejer gjorda men det går inget vidare. Känner mig fruktansvärt omotiverad och börjar fundera efter vad jag egentligen vill med allt. Just nu känns skolan skit och jag vet dessutom inte vad jag ska med utbildningen till.
Efter solsken kommer regn, eller hur var det nu?
Dan före dan före dan före dan före dan före dan.
Så nu har den kommit till slut. Vinterförkylningen. Näsan både rinner och är täppt på samma gång och halsen svider. Men om det bara håller sig på en okej nivå fram till fredag så ska det nog fixa sig. Att vara sjuk på julafton får väl gå bara jag orkar ta mig egenom sista dagarna i skolan och på jobbet innan jul.
Ikväll ska jag hem till älskade Jenny i Väsby. Hon har sin årliga grötkväll och gamla tjejgänget ska dit och fira lite jul tillsammans. Jag är luspank och har inte köpt en enda julklapp till någon av dem men jag har i alla fall sett till att de får
något. För visst är det väl så att det är tanken som räknas?
Äntligen känns det lite bättre i skolan. Boken jag läser nu är begriplig och jag börjar äntligen få lite grepp om saker och ting. Matilda, jag tror att det är poletten som är på väg att trilla ned. Men seminarieuppgiften känns lite knivig. Och jag lär inte hinna titta på den speciellt mycket imorgon på jobbet som jag skulle behöva. Igår när jag jobbade var det kaos. Långa köer ända fram till en kvart efter stängning.
Nu hör jag glöggen kalla, så det är bäst att jag värmer mig ett (stort) glas och sätter mig ned och läser lite till.
Kaffeservetter. Ja, varför inte?
Uppe i varv är bara förnamnet. Jobbat sen 7:45 imorse och kom nyss hem. Har spaltkilometer kurslitteratur att läsa men vet inte riktigt när jag ska hinna. De senaste dagarna har det blivit plugg inpå småtimmarna för att ligga i fas med planeringen.
Men nyss ringde pappa och gav mig i uppdrag att springa ut på stan och leta kaffeservetter med julmotiv samt bokmärken och klistermärken till karamellerna som ska klippas ikväll. Hela Väsby var finkammat på det nyss nämnda. Det där med kaffeservetter är en liten rolig grej hemifrån. Jag tror att jag ska köpa ett paket hem ocskå bara för att föra traditionen vidare :) Det är konstigt hur mycket man tar efter hemifrån föräldrana. Saker som man tyckte var jätteknäppa när man var mindre ter sig helt plötsligt som en självklarhet. Men visst finns det gränser.
Det här kursmomentet jag läser nu, Makt, tar så fruktansvärt mycket tid. Dock beror det nog till stor del på att jag inte är någon höjdare på engelska. Jag trodde att de 2 veckorna innan jul skulle bli ganska sköna men ack så fel jag hade. Jag är helt slut. Dessutom ringer jobbet minst en gång om dagen och vill att jag ska ta extrapass. Julen då? Vi som ska fixa i köket, spackla och tapetsera. Klä granen och göra skinka (dock inte förrän den 23:e). Och nu ska jag snart iväg och klippa julgranskarameller. En gammal fin tradition från när mamma var liten. Det kan jag ju inte skippa. Och JULKORTEN! Herregud, sista dagen att posta var igår! Men jag tror att vi kan lösa det ändå.
Nu: Hungrig. Ska klämma i mig ett kilo clementiner. Underbart.
Snart: Promenad till Odenplan för jakt efter servetter och bokmärken. Kanske hinns det med något julklappsinköp också.
Sedan: Till Väsby för fika, julpyssel och Janssons Frestelse.
Sist: Läääääääsa.
Så rätt men så fel.
Ja,
de ser verkligen ut som den där jätteopererade kattkvinnan. Men vad menar Josefin Ahlström med: "Dockornas utseende påminner om B-brudarna som knappast ens platsar i tidningen Slitz"? Jag håller med om att dockorna är hemska och absolut bör bojkottas men vad är det för kategorisering av kvinnor? De som platsar i Slitz och de som inte gör det? Det är något som inte stämmer i debattartikeln.
Inrikespolitik och julhets.
Efter en intressant föreläsning är jag hemma och har en mängd saker på min att-göra-lista. Högst prioriterad är att läsa inför måndagens föreläsning men det är svårt att prioritera när julen står för dörren och det finns mycket att fixa i lägenheten. En bit på väg har jag kommit. Jag plockade upp all tvätt ur de gigantiska ikea-påsarna (de där blåa i plast som är toppen att släpa till tvättstugan) som stått ovikta i ett hörn i sovrummet i över en vecka. Jag måste säga att jag är riktigt kass på att sköta tvätten. D däremot har disciplinen och diskar i tid och otid.
Nu lyssnar jag på mina 870MB julmusik och borde laga lunch men fastnade framför datorn. Det står två flyttkartonger med julsaker som ska packas upp så att de förbaskade kartongerna kan ställas in i förådet igen. Vi packade iofs upp en del till 1:a advent men det är mycket mycket kvar. Dessutom står en kesella i kylskåpet som var tänkt att användas till lussebullar. Vill jag ha mer lussebullar? Det är ju bara jag som äter dem. Har fortfarande kvar av saffranslängderna med vit choklad. Fast det skulle vara skönt och avslappnande att baka ikväll. Jag har ju bestämt att det ska bli pluggande för hela slanten ikväll men bullarna ska ju mest jäsas och gräddas så det funkar nog. (Ett typiskt försök att övertyga sig själv)
Jag har tänkt på en sak. Är det skamligt att intressera sig för inrikespolitik? När det ser ut som det gör i världen, när människor inte har mat för dagen och inget hem, känns det konstigt att slita häcken av sig för att försöka bidra till att Sverige går från bra till jättebra. Men samtidigt är det så att jag kan börja gråta även över de orättvisor som finns i Sverige. Självklart vill jag förändra världen men i all frustration vet jag inte var jag ska börja. För några veckor sedan åkte jag till Bro för att hälsa på min syster som precis flyttat dit. Bros pendeltågstation såg rätt ny ut, eller i alla fall nyrenoverad, men den var totalförstörd av vandalisering med massor av krossade rutor och klotter. När jag ser sådant blir jag så arg men samtidigt så väldigt ledsen. Varför blir det så? Varför gör människor så? Var någonstans ligger felet? Var ska vi börja? Sådant intresserar och engagerar mig. Men så tänker jag på alla de människor i världen som kämpar för sitt liv varje dag. Jag vet inte vart jag vill komma. Jag vet bara att jag vill att alla ska ha det bra. Så himla banalt men så otroligt viktigt. Och på något sätt orealistiskt i denna sjuka värld.
Idag är pengar allt. Pengar pengar pengar. Konsumerar du inte, finns du inte. Konsumtionshetsen inför jul gör mig illamående. Det annonseras om snabblån över allt och människor som inte har pengar handlar långt över sina tillgångar för att kunna köpa den där platteven till familjen och tevespelet till barnen. Det är sjukt. Jag vill inte ha denna hets. Ska inte julen handla om att umgås, om att träffa nära och kära? Blir inte barnen så mycket gladare av att få leka med de vuxna, åka pulka, få gå på bio på jullovet än av att bli överösta med en massa skit som de inte ens lär sig uppskatta?
Men jag hetsar också. Köper julklappar som jag inte har råd med. Snart ska jag iväg och sälja lite av mina tomtar för att dryga ut kassan. Och jag vet med stor sannolikhet att jag är en av dem som den 22:a när lönen kommer springer runt och letar de sista klapparna och gör de sista inköpen. Det är inte alltid lätt att leva som man lär, men jag försöker. Och jag tror att jag i alla fall är en
liten bit på väg.
Jag vill ha snö.
Det går liksom inte att blogga. Det finns inget att skriva om. Men det är väl så de flesta bloggar ser ut: massa text om ingenting. Man skriver av sig en massa skit ut i stora intet och har ingen aning om ifall det snappas upp någonstans.
Jag är fortfarande lika upprörd, arg och ledsen över den globala uppvärmningen. Det gör mig deprimerad och orkeslös. Dessutom innebär den en snöfri jul vilket inte alls är okej. Denna mörka årstid behöver snön för att lysa upp vardagen och göra det lite lättare att stiga upp på morgonen.
På tal om jul så är jag jätteirriterad på SVT och deras besparingar på Lucia-firandet. I år var Luciamorgon en repris från förra året. 2004 var det likadant; repris från året innan. Hela grejen med luciamorgon är att den ska skildra luciafirandet på olika platser i Sverige, men det blir ju inte riktigt så då. Jag vet att jag är väldigt inkonsekvent nu när jag utan att blinka gladerligen erkänner att jag gärna ser Karl-Bertil Jonssons jul varje år, men det är ändå inte riktigt samma sak.
Nu ska jag återgå till kurslitteraturen. Sedan klockan halv sex ska jag iväg på fika med efterföljande teater.
Lisa jag vet inte om du läser det här men jag saknar dig så himla mycket. Du är en underbar vän som gör mig varm och glad i hjärtat. Jag blir så arg över att vi aldrig lyckas synka våra kalendrar. Det var länge sen jag fick krama om dig, riva runt bland alla kläder i din garderob eller dricka rödvin och lyssna på Akon med dig.
Vad vill jag? Vem är jag?
Klockan är efter elva och jag borde sova. Imorgon skriver jag tenta. Det känns så jäkla jobbigt för jag presetar inte så bra som jag vill och jag har ingen aning om varför. Jag vet inte vad jag vill med nånting. Nästan.
Just nu vill jag vara ledig och bara vara. Ingen skola, inget jobb. Imorgon direkt efter tentan åker jag och mamma till Örebro. Ska bli underbart. Jag kan däremot inte avstå från att plocka ned datorn för att skriva på min PM eller boken som ska läsas inför nästa vecka då nya kursen börjar.
Jag prenummererar på VeckoRevyn sedan 10 år tillbaka då min kära pappa gav bort en prenummeration i present till mig. Sanningen är att han fortfaranade betalar den. Hur som helst så har jag den av gammal vana. Det är kul att få en tidning hem i
brevlådan postlådan varannan vecka. Men vad tycker jag om innehållet? Nja, i senaste numret så fanns en hel rosa sida om saker att önska sig i julklapp. Ett hett tips var boken "How To Be A Lady". Suck. Men modet e kul. Och ja, jag gillar kändisskvaller. Jag får rannsaka mig lite och återkomma om hur jag ställer mig i frågan...
Favoritprogram just nu:
Fråga Anders och Måns. Underbart.
Advent.
Nu är det advent.
Klimatet på jorden är åt helvete och de enda kommentarera man hör är av slaget "Fan vad tråkigt utan snö" och "Visst är det fantastiskt att det är 10 grader i december?" Inser vi inte allvaret?
Trots allt pyntade jag och D i lördags. Nu är det jul hemma med ljusstakar, stjärnor och massa annat mys. Igår kväll dracks även första glöggen. Underbart.
Annars är det tentavecka som sysselsätter mig. På fredag skrivs tenta i Politikens organisering. Det känns dock lite jobbigt att plugga. I den här årstiden vill jag som sagt bara dricka glögg och mysa.
