Solidaritet.

verbalt handikappad

Efter ytterligare ett gruppmöte sitter jag här och känner mig rätt så värdelös. Jag är så trött på att jag aldrig kan uttrycka mig. Att jag inte finner ord. Jag hittar inte rätt argument och så slutar det med att jag sitter där alldeles tyst. Tystnaden signalerar att jag håller med föregående talare, men det gör jag inte alls! Jag lider bara av ett handikapp. Jag kan inte prata. Jag kan faktiskt ingenting. Just idag är jag värdelös.

Trodde jag var påläst om Täbyrapporten (www.s-info.se/taby) men det blev alldeles tomt i huvudet och där satt den jäveln och sa att världen skulle vara så bra om allt privatiserades. "Nä", sa jag. Trotsig som ett barn som vägrar vika sig en tum. Utan en bra förklaring till min åsikt. Jag sa bara: "nä, det skulle det inte." För det skulle ju inte det. Vi kan inte privatisera hela världen. Det går inte! Måste jag förklara? Snälla, inte just idag. Bara för idag kan väl alla bara förstå varför. Kan inte alla bara vara snälla?

Fick ett samtal som gjorde mig lite gladare. Ska på casting imorgon för en annonskampanj. Går det vägen så får jag 6500kr extra i kassan. Katjing. Men som vanligt börjar demonerna retas i mitt huvud. "Du är värdelös", säger de. "Du kommer aldrig att få jobbet!" Skakar frenetiskt på huvudet och hoppas att de trillar ut genom öronen eller nåt.

Nu när jag mår så här lite halvtaskigt finns två saker att göra. Jag kan bita ihop, plocka fram böckerna och pluggapluggaplugga. Eller...så kan jag krypa upp i soffan och ägna mig åt några timmar Sex and the city. Det senare lockar nog mer. Jag drömmer mig bort och helt plötsligt handlar serien om Carrie, Miranda, Samantha, Charlotte och Linda.

Kram.

upplagd av Linda Edwinson @ 15:20