Solidaritet.

Bästa inlägget i biltulls-debatten hittills...

"En gång i tiden ägde jag ett sommarhus i skärgården. Tomten gränsade till tre grannfastigheter som ägdes av Andersson, Pettersson och Lundström. Grannsämjan var den bästa utom på en punkt: på sin väg ner till bryggan brukade de tömma sina dasstunnor på min tomt. När jag protesterade föreslog mina tre grannar att vi i demokratisk ordning skulle rösta om saken. Var och en skulle ha en röst.

Farliga ämnen kan likt avföring förekomma i många former. Som strålning, som gas, som vätska eller i mer eller mindre fast form. Den farligaste formen, radioaktiv strålning, märker vi inte med våra sinnen. När gud skapade människan glömde han bygga in en geigermätare. Gas kan vi uppfatta om den luktar eller är färgad, annars inte. Blir vi nerstänkta av en vätska märker vi det förvisso. För att inte tala om fasta föremål, till exempel istappar i huvudet.

För hundra år sedan dominerades Stockholmstrafiken av hästar. Hästspillningen stank och utgjorde en avsevärd halkrisk på kullerstensgatorna. Renhållningen kostade stora pengar. Antag nu att bilar i stället för rök pruttar ut avföring ur avgasrören. Illaluktande korvar som till skillnad från hästspillning är tryfferade med en mängd giftiga substanser, såsom tungmetaller och andra cancerframkallande ämnen. Var helst en bil puttrar fram, på gator, på övergångsställen, lämnar den efter sig ett slemmigt band av stinkande kulor.

Man kan kalla den skatt som tas ut av bilister som passerar in eller ut ur Stockholms city för trängselavgifter, miljöskatt eller biltullar. Det ord man väljer kan bli styrande för diskussionen. Men hur man än vänder på frågan undgår man inte att ta ställning till miljön, bilköerna, kollektivtrafiken, kostnaderna och försökets eventuella påverkan på andra lösningar.

Låt mig börja i den senare änden: det är naturligtvis fullt möjligt att minska biltrafiken genom att bygga en förbifart via Mälaröarna. På sikt är det förmodligen nödvändigt även om trängselskatten blir kvar efter valet. Frågan är då om trängselskatten i sin egenskap av temporär lösning fördröjer utbyggnaden. Vilket är möjligt - men inte säkert.

Det avgiftssystem som nu prövas har varit dyrt att bygga. Skrotas kamerorna efter valet är skattepengarna, åtminstone på kort sikt, kastade i sjön. Vi bilister som kör ut och in i city har också blivit av med en del pengar. Alla har inte råd med det.

Kollektivtrafiken har förstärkts samtidigt som spårtrafiken dras med betydande och irriterande förseningar. Det hade varit bättre om kollektivtrafiken fungerat störningsfritt innan man med avgifter styrt över fler resande till t-banan och pendeltågen. Men kollektivtrafiken har nu tid på sig att komma i kapp innan försöket eventuellt permanentas.

Bilköerna har minskat mer än förutspått. Det går inte att förneka. Hur bilisterna kommer att bete sig när kamerorna släcks vet vi inte. Kanske ställer några bilen hemma ändå. Eller börjar folk köra hämningslöst. Särskilt intressanta kommer mätningarna att bli under augusti och fram till valdagen då avgifterna är borta och semestrarna slut.

Färre bilar som tillbringar kortare tid i kö ger mindre utsläpp. Det gäller både citykärnan och infarterna. Halten giftiga ämnen skulle minska ännu mer om man spolade gatorna och kunde minska användningen av dubbdäck. Men det enda utesluter inte det andra.

Så vem vinner och vem förlorar? Alla, också de tillresta, vinner på att utsläppen minskar. Mest vinner förstås de som bor i city. Alla vinner också tid på minskade köer. Förlorare är de som står och väntar på det pendeltåg som aldrig kommer. På kort sikt kan också Stockholms skattebetalare förlora - men på längre sikt kan systemet bli lönsamt. Alternativet, som de borgerliga förespråkar, att bygga ut kringfarterna kostar betydligt mer och får ingen effekt förrän framåt år 2020.

Det pågår en ilsken debatt om vilka som ska få rösta om trängselförsöket. Bara de som bor inom Stockholms gränser har den formella rätten. Men kranskommunerna kräver högljutt att få vara med. Många menar att väljarunderlaget måste breddas så att alla som på minsta sätt är berörda får rösta. Jag menar tvärtom att demokratiska skäl snarare talar för att cirkeln bör krympas till enbart dem som bor i stadens kärna.

Skillnaden mellan kranskommuner och förorter är ju bara administrativ. I stället handlar det om motsättningen mellan de som bor i innerstan och dem som bor utanför, likgiltigt i vilken kommun. En Enskedebo som kör in i city befinner sig i samma valsituation som den som kommer från Solna. Båda tvingas betala för mindre köer - medan deras personliga miljövinst är mindre än citybornas. Om alla dessa bilister röstar efter rent och skärt egenintresse vill de förmodligen slippa betala - och gratis få fortsätta tömma sin skit på grannens tomt.

Hur kommer det att gå i folkomröstningen? Får stockholmarna själva fälla utslaget hänger det på väljarnas förmåga att göra sig en konkret bild av bilavgasernas giftighet. Brister den förmågan vinner nejsidan. Segrar borgarna i riksdagsvalet är nej-sidans vinst given. Alliansen har ju precis meddelat att man kommer att räkna in också kranskommunernas röster. Därmed är saken klar. Trafikeländet i Stockholm kommer att bestå till 2020."

P C Jersild, DN 060408

upplagd av Linda Edwinson @ 16:06