Solidaritet.

Några tankar.

Ny vecka - nya tag.
Helgens kongress ligger bakom oss och det finns mycket att se tillbaka på. Jag väljer att minnas Monas fantastiska tal, men glömmer helst de pinsamma delarna ur Görans avtackning. Precis som Matilda undrar jag om partiet helt missat att denna kongress inte var en intern tillställning utan att den bevakades intensivt av media. Vilken bild vill vi ge av oss? Jag syftar på den rumpgnuggande Anneli Rydé vars framträdande knappast upprätthåller bilden av det feministiska parti vi faktiskt är. Schabloniserande könsroller hör inte hemma på en socialdemokratisk partikongress år 2007. Dessutom tycker jag att Frälsningsarmén kunde fått besöka Göran på en privat tillställning. Roya uttrycker det hela mycket klokt. En annan sak som slog mig var storleken på hela det stohej som avtackningen var. Jag tycker att Göran har gjort ett bra jobb i partiet men det ska bli skönt att slippa likhetstecknet mellan honom och Socialdemokraterna. Ett parti är inte dess ledare, ett parti är alla dess medlemmar!

Inledningen på kongressen var förövrigt grym. Helena Bergström höll ett tal som Olof Palme höll 1969 vilket efterföljdes av rungande applåder. Det bjöds på musik, som var allt annat än Frälsningsarméns psalmer, Navid och gudarna. Du kan lyssna på deras musik här.

Det politiska arbetet fortsätter och det känns nytt och spännande. Jag står bakom Mona Sahlin till 100% men glömmer ej att det är alla vi socialdemokrater som gör skillnad!

upplagd av Linda Edwinson @ 09:56