Solidaritet.

Det ordnar sig.

Nu är julen bortstädad här hemma. Det är så lustigt, för varje gång man städar bort den så känns det så bra, rent och fint. Men samtidigt är det så härligt och mysigt när man plockar fram alla julsaker i december.

Jag var ändå lite vemodig över att julen är slut. Jag åkte hem till föräldrarna igår efter jobbet och umgicks med mamma och njöt av julen en sista gång för den här gången. Jag fick uppleva hyacint- och julgransdoft som tyvärr inte funnits hemma eftersom D är allergisk. Och julen hemma hos mamma & pappa är nåt speciellt. Det är...JUL!

Dessutom blev jag lite omhändertagen igår och fick en massa goda råd från min kloka mor. Hon har alltid massa vettigt att säga när jag känner att allt är jobbigt. Hon kokade te och satt och lyssnade på mitt tjat och sa att allt skulle ordna sig. Och det kommer det ju att göra, för mamma vet alltid bäst! ♥Sedan slängde mamma ihop en trerätters middag (hur lyckas hon?) medan jag tog ett bad. Klockan gick fortare än jag önskat och vid tiotiden följde mor mig till bussen. Tack mamma för att du finns!

Nu sitter jag här med ångest (trots mammas kloka ord) inför morgondagen då tentafrågorna till hemtentan lämnas ut. Jag känner mig som ett trotsigt barn. Jag vill inte skriva tenta! Men trots en konstig kultur i skolan att det är fult att skriva omtenta så tar jag det för vad det är. Det är faktiskt inte hela världen att skriva omtenta. Det är vid såna här tillfällen jag längtar tillbaka till KTH, där kunde man få underkänt och slapp skämmas för det.



Såg Agnes Cecilia på tv idag. Hade glömt bort den filmen. Den är fantastisk!

upplagd av Linda Edwinson @ 21:34