fredag, november 24, 2006

Från okynnesshopping till brinnande socialism.




En heldag i Väsby idag. Lunch med mamma och pappa (visserligen på Sollentuna Golfklubb), shopping i Väsby centrum och plugg hemma på Gulmåravägen.

Väsby centrum, inte så himla pjåkigt ändå. Kändes riktigt mysigt att strosa runt där. Dessutom byggs det ut hela tiden och en massa nya butiker flyttar dit. Kupongnörd som jag är fick jag nytta av mina Hemtex-kuponger och köpte 2 badhanddukar, en handduk och en badrumsmatta i brunt till bra rabatterat pris. Nu återstår bara att vi städar hemma så att vi kan använda de nya fynden.
Efter en sväng in på Gina Tricot var jag gensat 500kr fattigare. Dessutom insåg jag när jag tänkte efter att jag inte alls hade shoppat det jag verkligen behöver (behöver och behöver...) utan det blev typiska plagg som är to-die-for i stundens hetta.

Hemma hos mamma och pappa sjönk jag ned i läsfåtöljen och avverkade några kapitel ur "Svensk författningspolitik". När koncentrationen svek fastnade blicken i bokhyllan brevid. En enorm bokhylla som är fantastisk att gå igenom. Dessutom står alla böcker i någon sorts ordning. Antingen bokstavsordning eller ämnesvis. Jag råkade sitta precis vid böcker med titlar såsom "Arbetarrörelsen" och böcker om Olof Palme. Palme, vilken människa! Jag plockade fram en av böckerna med fantastiska bilder och berättelser om hans liv och arbete. Jag blev fruktansvärt tagen av stunden och kände starkt att jag hade velat träffa denne fantastiske man. En man som vågade. En eldsjäl.






Därför är jag socialist
Jag är en demokratisk socialist med stolthet och glädje. Jag blev det när jag for omkring i Indien och såg den fruktansvärda fattigdomen fast en del var oerhört rika,
när jag for runt och såg en på sätt och vis ännu mer förnedrande fattigdom i Förenta Staterna, när jag som mycket ung kom öga mot öga med kommunismens ofrihet och förtryck och människoförföljelse i kommuniststaterna. När jag kom till nazisternas koncentrationsläger och fick se dödslistorna på socialdemokrater och fackföreningsmän.

Jag blev det när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som bröt marken för demokratin i Sverige, när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som lyft landet ur fattigdom och arbetslöshet med 30-talets krispolitik. När jag själv fick vara med och arbeta för ATP och fick möta de privilegierades socialistkampanjer när vanliga löntagare ville trygga sin ålderdom, det var det ni höll på med då.

Jag blev det under många år av samarbete med Tage Erlander då jag lärde mig vad demokrati och humanism är och med nära vänner som Willy Brandt, Bruno Kreisky och Tryggve Bratteli, som riskerar livet i kampen om människovärdet.

Men viktigare är att jag bestyrks i min övertygelse när jag ser ut över världen, när jag ser krigen och kapprustningen och massarbetslösheten och klyftorna mellan människor.

Jag bestyrks i min övertygelse när jag i vårt eget land ser orättvisorna öka, arbetslösheten tillta, spekulation och fiffel gripa omkring sig.

När jag ser hur högerpolitiken i land efter land driver ut människor i arbetslöshet, slår sönder tryggheten, men ändå inte löser de ekonomiska problemen. Och när jag ser in i den framtid de borgerliga tydligen har att erbjuda. Där löntagarna ska bli fattigare och de rika rikare. Där den sociala tryggheten blir bräckligare och lyxbåtarna fler. Där solidariteten blir svagare och egoismen starkare. Där de starka kan ta för sig och de svaga får ta skeden i vacker hand.

Visst är jag en demokratisk socialist. Jag är det med stolthet över vad denna demokratiska socialism har uträttat i vårt land, jag är det med glädje för jag vet att vi har viktiga arbetsuppgifter framför oss efter de borgerliga vanstyrelseår och med tillförsikt, för nu vet människorna vad som händer med jobben och tryggheten och stabiliteten när högerkrafterna får ansvaret. Och jag är det på sätt och vis med ett roat leende. För jag vet att den moderna svenska historien är full med reformer som ni har skildrat som elak socialism men sen slåss ni om att ta äran för reformerna när människorna fått erfarenhet av vad de betyder.

Visst är jag demokratisk socialist; som Branting när han genomförde rösträtten; som Per-Albin när han bekämpade arbetslösheten på 30-talet och talade om folkhemmet; som Erlander när han byggde ut den sociala tryggheten och ATP. Det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan.

Olof Palme 1982

1 kommentarer:

Klockan 9:59 em, december 13, 2006 , Anonymous Anonym sa...

Jag vet inte ärligt talat hur många gånger jag gick in på den här för att läsa hans tal. Hur många politiker nu som vågar prata så här? Vi börjar göra det när vi förlorade totalt i landet men han ... . Hans plats är så himla tom bara så det inte är sant.
Kom gärna med flera såna, kanske från Anna Lindh nästa gång.
Kram
Sevgi

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida