När överklassen tar över.
Jag flyttade från Upplands Väsby sommaren 2003 efter att ha bott där i hela mitt liv. Fortfarande klappar mitt hjärta lite extra för just Väsby. När jag flyttade lämnade jag även 2 politiska uppdrag bakom mig vilket kändes ganska vemodigt. Jag satt som ledamot i Kommunfullmäktige och ersättare i Barn-och ungdomsnämnden sedan valet 2002.Kommunpolitik är något jag är väldigt intressread av. Det sitter väl i generna. Men i Stockholm är det svårare, anonymare, större. Att bo i Stockholm känns inte som att bo i en kommun. Det är en helt annan uppbyggnad med en helt annan hierarki präglad av viss anonymitet.
Valet 2006 fick alliansen majoritet i Upplands Väsby. (I Stockholm var det ingen överaskning. Här växlar majoriteten varje mandatperiod.) Att förlora i Upplands Väsby var tungt. Min kära hemkommun skulle nu få ett nytt styre präglat av vinstrintressen och utanförskap. Med ett bestående intresse för vad som händer i min gamla hemkommun prenumererar jag på ett e-brev som till viss del handlar om vad som händer i Väsby. I det senaste fanns följande att läsa:
"Överklassen
Vid mitt besök i kommunhuset igår upptäckte jag att nu har överklassen flyttat in på plan 8. De nya politikerna kostar på sig. Det är tydligt. Det byggs om och skaffas nya möbler i alla politikerrummen på plan 8. Allt gammalt ska bort. Den modernaste tekniken ser man också till att skaffa sig. Ska det vara så ska det vara tycks devisen vara. På det få timmar som jag vistades i kommunhuset hann jag upptäcka att det snackas en hel del om den nya majoritetens sätt att uppträda. Det verkar vara litet väl stöddigt och uppblåst."
Jag funderar över vad som skiljer höger från vänster. Visst är det innehållet i politiken. Men är det även synen på politiken? Synen på politikerna. Vad är en politiker? Min fulla övertygelse har alltid varit att vi politiker är som vem som helst. Jag vill vara vem som helst. Jag är. Jag vet att det inte alltid är hur medborgaren uppfattar sin politiker men det är något att kämpa för att ändra. Vi måste visa och bevisa att vi politiker representerar folket. Så tycks det dock inte vara i högerledet. I den nya majoritetens Sverige ska fördomar och politikerförakt gro och frodas. Att vara politiker tycks vara att stå över folket.
Upplands Väsby är troligen inget undantag. Överklassen har flyttat in i såväl kommunstyrelsekontoren som i Rosenbad.
Vill du prenumerera på e-brevet? Klicka här.
upplagd av Linda Edwinson @ 07:57
3 kommentarer:
Helt rätt. Synen på politiken skiljer oss åt, men även synen på politikerna. Hörde i morse att moderaterna har de allra högst betalda politikerna. I toppen ligger Axén-Olin, den där sympatiska människan du vet...
Matilda
Ah, "överklassen" - att köpa nya möbler är verkligen utpräglat överklassbeteende. Verkligen.
Denna påstådda överklass är snarare antitesen till det politiska broilerskap som präglar Socialdemokraterna, där rörelsen breder ut sig över de övre samhällskikten, en politisk adel skapas, där varje ung S-broiler kan vänta sig en bekväm karriär inom rörelsen, bara han/hon fortsätter leverera samma motbjudande floskler om liberaler som alltid.
Sundevall,
jag vet inte riktigt vart du vill komma med ditt inlägg men du vet säkert lika väl som jag att det inte bara handlar om möbler. Men det var ett lätt argument för dig att ta till, inte sant?
Det som har skett i Väsby är vansinne. Jag hade innerligt hoppats att det bara var nya möbler som stod på agendan men tyvärr.
Om du tycker att det behövs en syn på politikern som högre stående än medborgaren så får det stå för dig. Min fulla övertygelse är, fortfarande, att samhället mår bäst av deliberativt samspel mellan medboragren och hennes representant. Inte några överklassfasoner som har varit melodin i många moderatstyrda kommuner.
Jag tror att du missade min poäng. Ganska gravt faktiskt.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida